Page 13 - Boalt i gamla tider
P. 13
om Boalt skötte han bommarna vid Osbyvägen. Han spelade orgel och dragspel och var
auktionsförrättare på syföreningens auktioner under många år.
Sonen Nils-Åke, eller Nisse som han kallades, fortsatte jobbet med att hjälpa byborna,
inte minst med deras cyklar och mopeder.
Wessmans och "Därvibo"
Fru Wessman bodde här med sin son William in på slutet av 1930-talet. Hon sålde sill,
gick runt i husen och var alltid sjungande och glad. Men det berättas att en gång sjöng hos
inte. Orsaken var att sonen hade låst henne ute. Han skrek att han höll på att ta livet av sig
genom att hänga sig i halltrappan.
Modern blev förtvivlad och sprang in till grannen Martin Persson i "Därvibo" för att få
hjälp. Men sonen skulle inte alls ta livet av sig, bara skrämma sin stackars mor. Om det var
av elakhet eller dumhet förtäljer inte historien.
"Amandas hus"
Huset är nu nedbränt med hjälp av brandkåren. I detta fanns en gång två lägenheter och på
gården ett stort uthus som rymde bl.a. en lägenhet. Den hyrde min far under kriget till två
personer som satt där och högg gengasved till lastbilarna. Den runda björkveden sågades i
sex cm tjocka skivor vilka höggs som tårtbitar av Johan Olsson (Klot-Johan) och Margit
Svensson, gift med Hallaboda-Rudolf.
Detta hus revs av Tockarpa-Bernt som byggde ett nytt uthus med timmer från Tomas
Johnssons (Pick-Tomas) hönseri. Tomas var far till distriktssköterskan syster Ellen, gift
Nils Nelin i Glimåkra.
Hönseri
På Stolparödsvägen låg på I920-30-talen ett hönseri som drevs av Tomas Johnsson. Han
var en vördnadsfull herre med vitt skägg, vilket räckte ner till midjan.
Här i vägkorsningen bodde Henning Lindvall som skrev texten till "Vårt Göingeland". I ett
av sina teaterpoem skaldade han om sin vördnadsfulle granne och hönseriägare: 'Tomas
Johnsson vrider sitt väldiga skägg och tycker det blivit sånt prisfall på ägg".
Elles café
Elles café inrymdes i ett hus som senast ägts av Ruth och Ragnar Svensson. Det var nog
snarast ett ölcafé. Det drevs under 1930-talet av systrarna Olga Severin och Astrid. Den
auktionsförrättare på syföreningens auktioner under många år.
Sonen Nils-Åke, eller Nisse som han kallades, fortsatte jobbet med att hjälpa byborna,
inte minst med deras cyklar och mopeder.
Wessmans och "Därvibo"
Fru Wessman bodde här med sin son William in på slutet av 1930-talet. Hon sålde sill,
gick runt i husen och var alltid sjungande och glad. Men det berättas att en gång sjöng hos
inte. Orsaken var att sonen hade låst henne ute. Han skrek att han höll på att ta livet av sig
genom att hänga sig i halltrappan.
Modern blev förtvivlad och sprang in till grannen Martin Persson i "Därvibo" för att få
hjälp. Men sonen skulle inte alls ta livet av sig, bara skrämma sin stackars mor. Om det var
av elakhet eller dumhet förtäljer inte historien.
"Amandas hus"
Huset är nu nedbränt med hjälp av brandkåren. I detta fanns en gång två lägenheter och på
gården ett stort uthus som rymde bl.a. en lägenhet. Den hyrde min far under kriget till två
personer som satt där och högg gengasved till lastbilarna. Den runda björkveden sågades i
sex cm tjocka skivor vilka höggs som tårtbitar av Johan Olsson (Klot-Johan) och Margit
Svensson, gift med Hallaboda-Rudolf.
Detta hus revs av Tockarpa-Bernt som byggde ett nytt uthus med timmer från Tomas
Johnssons (Pick-Tomas) hönseri. Tomas var far till distriktssköterskan syster Ellen, gift
Nils Nelin i Glimåkra.
Hönseri
På Stolparödsvägen låg på I920-30-talen ett hönseri som drevs av Tomas Johnsson. Han
var en vördnadsfull herre med vitt skägg, vilket räckte ner till midjan.
Här i vägkorsningen bodde Henning Lindvall som skrev texten till "Vårt Göingeland". I ett
av sina teaterpoem skaldade han om sin vördnadsfulle granne och hönseriägare: 'Tomas
Johnsson vrider sitt väldiga skägg och tycker det blivit sånt prisfall på ägg".
Elles café
Elles café inrymdes i ett hus som senast ägts av Ruth och Ragnar Svensson. Det var nog
snarast ett ölcafé. Det drevs under 1930-talet av systrarna Olga Severin och Astrid. Den
