Page 8 - Boalt i gamla tider
P. 8
Kol från milor och ugnar
På en tomt närmare järnvägen byggde Axel J Persson under krigsåren 1939-1945 kolmilor.
Två kolare och en lastare var anställda. Under kriget var det stor efterfrågan på träkol.
Spillved som skalk och ribb levererades från Perssons sågverk öster om stationen. Ved
fraktades med hästskjuts av Alfred Johnsson i Svenstorp (Bommare-Alfreden) och hans
söner Erik och Verner.
Det kolades även vid Höbergs, en km västerut på gamla Osbyvägen. Där kolades i
ugnar.
Kolningen upphörde vid krigsslutet men återupptogs ett par år i början på 1950-talet.
Lastning av färdig kol från milorna skedde med hjälp av två man som bar en "kolbur". De
klev med sin börda högre och högre upp på plankor som lagts ut på en trappstensliknande
ställning vid järnvägen för att kunna tippa kolen i de högsta vagnar som trafikerade banan.
"Arnes" såg
1961 flyttade Arne Nilsson (Rallar-Arnen eller Knaggen) sitt sågverk från östra sidan av
järnvägen till den västra där han byggde upp ett modernt sågverk. Sonen Mats började i
rörelsen 1974 och drev den de sista åren till sågningen upphörde i december 1986. På
platsen är det numera entreprenadverksamhet inom sågverksrörelsen. Nu har här upp -
förts ett modernt hyvleri.
Slaktar- Gustaven
På sågverkstomten bodde Slaktar-Gustaven med sina hundar i ett skjul av plåt och
bräder. Han var traktens siste hemslaktare och ansågs skicklig även om han var ett original.
Thore Brogård har skrivit om honom i en av sina böcker. När det nya sågverket uppfördes
flyttade Gustav sitt skjul till skogen på andra sidan järnvägen.
Järnvägen och stationen
Linjen Kristianstad-Älmhult, först CHJ och sedan 1945 SJ, kom att betyda mycket för
orten. Sträckan Kristianstad-Immeln var färdig 1886, utbyggnaden till Glimåkra var
gjord 1900. 1910 kunde den sista sträckan över Boalt och vidare till Älmhult tas i bruk.
Samma år invigdes stationen i Boalt där det fanns tre spår för växling. I samband med
invigningen anordnades utflyktsresor. Boalt var en av de två platser på linjen där tågen
möttes och lastade in kol samt tappade på vatten från vattentornet ett hundratal meter
från stationen.
I Boalt fanns stins plus stationskarl och banarbetare som via dressin kollade att gnistor
från tåget inte antänt i terrängen, vilket skedde vid den stora Loshultsbranden 1921.
Meddelanden mellan stationerna skedde med telegraf och telefon. Stinsen fällde bom-
marna vid Osbyvägen.
På en tomt närmare järnvägen byggde Axel J Persson under krigsåren 1939-1945 kolmilor.
Två kolare och en lastare var anställda. Under kriget var det stor efterfrågan på träkol.
Spillved som skalk och ribb levererades från Perssons sågverk öster om stationen. Ved
fraktades med hästskjuts av Alfred Johnsson i Svenstorp (Bommare-Alfreden) och hans
söner Erik och Verner.
Det kolades även vid Höbergs, en km västerut på gamla Osbyvägen. Där kolades i
ugnar.
Kolningen upphörde vid krigsslutet men återupptogs ett par år i början på 1950-talet.
Lastning av färdig kol från milorna skedde med hjälp av två man som bar en "kolbur". De
klev med sin börda högre och högre upp på plankor som lagts ut på en trappstensliknande
ställning vid järnvägen för att kunna tippa kolen i de högsta vagnar som trafikerade banan.
"Arnes" såg
1961 flyttade Arne Nilsson (Rallar-Arnen eller Knaggen) sitt sågverk från östra sidan av
järnvägen till den västra där han byggde upp ett modernt sågverk. Sonen Mats började i
rörelsen 1974 och drev den de sista åren till sågningen upphörde i december 1986. På
platsen är det numera entreprenadverksamhet inom sågverksrörelsen. Nu har här upp -
förts ett modernt hyvleri.
Slaktar- Gustaven
På sågverkstomten bodde Slaktar-Gustaven med sina hundar i ett skjul av plåt och
bräder. Han var traktens siste hemslaktare och ansågs skicklig även om han var ett original.
Thore Brogård har skrivit om honom i en av sina böcker. När det nya sågverket uppfördes
flyttade Gustav sitt skjul till skogen på andra sidan järnvägen.
Järnvägen och stationen
Linjen Kristianstad-Älmhult, först CHJ och sedan 1945 SJ, kom att betyda mycket för
orten. Sträckan Kristianstad-Immeln var färdig 1886, utbyggnaden till Glimåkra var
gjord 1900. 1910 kunde den sista sträckan över Boalt och vidare till Älmhult tas i bruk.
Samma år invigdes stationen i Boalt där det fanns tre spår för växling. I samband med
invigningen anordnades utflyktsresor. Boalt var en av de två platser på linjen där tågen
möttes och lastade in kol samt tappade på vatten från vattentornet ett hundratal meter
från stationen.
I Boalt fanns stins plus stationskarl och banarbetare som via dressin kollade att gnistor
från tåget inte antänt i terrängen, vilket skedde vid den stora Loshultsbranden 1921.
Meddelanden mellan stationerna skedde med telegraf och telefon. Stinsen fällde bom-
marna vid Osbyvägen.
