Page 6 - Boalt i gamla tider
P. 6
Boalts Andelsmejeri
Den första industrin på orten var det gamla mejeriet. Det byggdes 1889 och startade i
mars 1990, Rester av stenmuren kan fortfarande ses på Elis tomt. Kostnaden för anlägg -
ningen var ca 3,000 kr (mellan 1-2 miljoner i dagens penningvärde). Namnet var Boalts
Andelsmejeri. Mejerist var Gustav Johansson och mejerskor var Anna Jönsdotter och Ce-
cilia Svensdotter.
Mejeriet tog årligen emot mellan 70.000-92.000 liter mjölk men även grädde. Mjölken
betalades med 6 öre litern. Enligt bokföringen var inkomsten under ett år för smör 2.420 kg
a` 1.50 = 3.630 kr, 50 kannor kärnmjölk a` en krona samt "slabb" 85 öre per kanna.
Mejerskornas lön var 12*50 vardera per år. Markkontraktet skulle betalas med 3:75 årli-
gen eller hästgödsel till Baltes. Till Södergren betalades 9:20 för åtta smördrittlar.
Det har berättats för mig om en gammal gumma som hade en ko och lämnade grädde en
eller två gånger per vecka. Hon kallades för "Björna-Fjöntan". Eftersom hon bodde mer än
två km bort bar hon en sten motsvarande gräddkannans vikt i den tomma handen. Detta för
att undvika snedbelastning. Efter framkomsten kastade hon stenen. Till slut blev det en
stor hög med jämnstora stenar på platsen.
Torvfabrik och utlastning via linbana
Aren 1915-1916 köpte Osby Torvströfabriks AB mark och planerade för rationell
utlastning av torv via en två km lång linbana. 1920 gjordes avstyckning av tomt Boalt 3:30,
nu ägd av Elis Lundqvist. Allt överläts till en andelsförening som till största delen ägdes av
småbrukare.
Utlastningen skedde vid gemensamt stickspår för dels varor till Collins magasin, dels
för torven. Linbanan mynnade ut i en stor trälada med plats för tre järnvägsvagnar. På
spåret fanns plats för ytterligare två.
Linbanans förankring för sträckning av linorna var en stor och en mindre cementkloss
försedda med öglor av järn. Dessa kan fortfarande ses.
Fabriken på torvmossen brann ned i början på 1930-talet varpå all verksamhet upphörde.
Ovan nämnda trälada stod delvis kvar 1940. Jag brukade leka där på andra våningen. Där
brukade jag och min bäste kamrat "Tockarpa-Bernts" påg Ivar och min två år yngre broder
Arne syssla med att tillverka vispar. Vi sålde dessa för fem öre styck. Trots att materialet var
ganska rostig baltråd var visparna lättsålda.
Utlastare var Hilding Svensson och Hjalmar Lindeberg. Disponent och chef var Martin
Nilsson. Mossen ägs nu av Ylva och Bertil Olsson och är nästan täckt med skog.
Skjutbanan och den gamla dansbanan
Skjutbanan i "Baltes Backe" byggdes 1914 och var i bruk tills helt nyligen. Samma år och på
samma plats byggdes även dansbanan.
Den första industrin på orten var det gamla mejeriet. Det byggdes 1889 och startade i
mars 1990, Rester av stenmuren kan fortfarande ses på Elis tomt. Kostnaden för anlägg -
ningen var ca 3,000 kr (mellan 1-2 miljoner i dagens penningvärde). Namnet var Boalts
Andelsmejeri. Mejerist var Gustav Johansson och mejerskor var Anna Jönsdotter och Ce-
cilia Svensdotter.
Mejeriet tog årligen emot mellan 70.000-92.000 liter mjölk men även grädde. Mjölken
betalades med 6 öre litern. Enligt bokföringen var inkomsten under ett år för smör 2.420 kg
a` 1.50 = 3.630 kr, 50 kannor kärnmjölk a` en krona samt "slabb" 85 öre per kanna.
Mejerskornas lön var 12*50 vardera per år. Markkontraktet skulle betalas med 3:75 årli-
gen eller hästgödsel till Baltes. Till Södergren betalades 9:20 för åtta smördrittlar.
Det har berättats för mig om en gammal gumma som hade en ko och lämnade grädde en
eller två gånger per vecka. Hon kallades för "Björna-Fjöntan". Eftersom hon bodde mer än
två km bort bar hon en sten motsvarande gräddkannans vikt i den tomma handen. Detta för
att undvika snedbelastning. Efter framkomsten kastade hon stenen. Till slut blev det en
stor hög med jämnstora stenar på platsen.
Torvfabrik och utlastning via linbana
Aren 1915-1916 köpte Osby Torvströfabriks AB mark och planerade för rationell
utlastning av torv via en två km lång linbana. 1920 gjordes avstyckning av tomt Boalt 3:30,
nu ägd av Elis Lundqvist. Allt överläts till en andelsförening som till största delen ägdes av
småbrukare.
Utlastningen skedde vid gemensamt stickspår för dels varor till Collins magasin, dels
för torven. Linbanan mynnade ut i en stor trälada med plats för tre järnvägsvagnar. På
spåret fanns plats för ytterligare två.
Linbanans förankring för sträckning av linorna var en stor och en mindre cementkloss
försedda med öglor av järn. Dessa kan fortfarande ses.
Fabriken på torvmossen brann ned i början på 1930-talet varpå all verksamhet upphörde.
Ovan nämnda trälada stod delvis kvar 1940. Jag brukade leka där på andra våningen. Där
brukade jag och min bäste kamrat "Tockarpa-Bernts" påg Ivar och min två år yngre broder
Arne syssla med att tillverka vispar. Vi sålde dessa för fem öre styck. Trots att materialet var
ganska rostig baltråd var visparna lättsålda.
Utlastare var Hilding Svensson och Hjalmar Lindeberg. Disponent och chef var Martin
Nilsson. Mossen ägs nu av Ylva och Bertil Olsson och är nästan täckt med skog.
Skjutbanan och den gamla dansbanan
Skjutbanan i "Baltes Backe" byggdes 1914 och var i bruk tills helt nyligen. Samma år och på
samma plats byggdes även dansbanan.
