Page 7 - Boalt i gamla tider
P. 7
y dansbana byggdes en km norrut vid Kräbblebodavägen. Den drevs av Bengta och
Per Andersson (Göka-Pellen).
Johan Nilssons snickeri och bostad till vänster. Elis affär i mitten.
"Kämpa-Johans" snickeri
Här drev Johan Nilsson ("Kämpa-Johan") snickerirörelse under många år fram till långt in
på 1950-talet. Där gjordes alla slags arbeten, främst till lant- och skogsbruk som vagnar,
slädar med mera. På detta gamla vykort syns hans snickeri och bostad till vänster och
Elis affär mitt på bilden. Johans son Nils Sigvard Glimelius blev sedermera prost i
Lönsboda.
Stärkelsefabriken
Boalts Andelspotatisförädlingsförening bildades 1910 med minst 1000 andelar a`
10:-=10000:- (övertecknat). Med dessa 10.000 kr plus lån på 30.000 kr kunde hela anlägg-
ningen byggas. Det blev en stor fabriksbyggnad på 20 x 10 meter i två våningar plus vind.
Därtill byggdes en särskild potatismottagning och revgravar, eget järnvägsspår, elverk
och ångpanna. En 20 meter hög skorsten stod kvar till 1938. Som sexåring minns jag när
denna revs.
Fabriken var en tid södra Sveriges modernaste. Verksamheten pågick dygnet runt
under säsongen. Efter 21 år gick allt i konkurs, delvis beroende på att en del äldre stärkel-
sefabriker, bl.a. i Glimåkra, betalade ett öre mer per kg för potatisen. Murresterna stod kvar
till 1940.
På fabrikstomten anlade Jöns Nilsson och Sigfrid Svensson i Hallaboda ett sågverk.
Per Andersson (Göka-Pellen).
Johan Nilssons snickeri och bostad till vänster. Elis affär i mitten.
"Kämpa-Johans" snickeri
Här drev Johan Nilsson ("Kämpa-Johan") snickerirörelse under många år fram till långt in
på 1950-talet. Där gjordes alla slags arbeten, främst till lant- och skogsbruk som vagnar,
slädar med mera. På detta gamla vykort syns hans snickeri och bostad till vänster och
Elis affär mitt på bilden. Johans son Nils Sigvard Glimelius blev sedermera prost i
Lönsboda.
Stärkelsefabriken
Boalts Andelspotatisförädlingsförening bildades 1910 med minst 1000 andelar a`
10:-=10000:- (övertecknat). Med dessa 10.000 kr plus lån på 30.000 kr kunde hela anlägg-
ningen byggas. Det blev en stor fabriksbyggnad på 20 x 10 meter i två våningar plus vind.
Därtill byggdes en särskild potatismottagning och revgravar, eget järnvägsspår, elverk
och ångpanna. En 20 meter hög skorsten stod kvar till 1938. Som sexåring minns jag när
denna revs.
Fabriken var en tid södra Sveriges modernaste. Verksamheten pågick dygnet runt
under säsongen. Efter 21 år gick allt i konkurs, delvis beroende på att en del äldre stärkel-
sefabriker, bl.a. i Glimåkra, betalade ett öre mer per kg för potatisen. Murresterna stod kvar
till 1940.
På fabrikstomten anlade Jöns Nilsson och Sigfrid Svensson i Hallaboda ett sågverk.